Snön smälter med raketfart. Sparken som jag och hunden rusade fram med på hårda skoterspår för några dagar sedan står plötsligt på torrt grus på gårdsplanen. Fåglarna kvittrar, man ser fjärilar och getingar. Men det största vårtecknet av alla är kanske de små timrade förgårdarna till husvagnar som nu transporteras hem från vintercampingarna i trakten. Eller att gator och torg har sopats inne i stan och favoritcaféet har börjat planera för uteservering.

Hur många år ska man behöva bo här i Norrbotten för att hänga med i svängarna så här års? Jag blir lika fascinerad varje år som vi går från totalt vinter till knallvår.

Och jaa, kanske blir man lite vårrusig och vill passa på att åka de där sista åken i Storklinten innan de stänger för säsongen. Eller plantera vårblommor som förmodligen kommer frysa sönder innan det är vår på allvar. Och sist men inte minst, man tar på sig springafortskorna och får för sig att börja motionera…

För knappt ett år sen lovade jag grannfrun i ett svagt ögonblick att jag skulle ställa upp i vårruset. Snart är vi där och min stackars kropp och knopp inser att jag nog måste lägga på mer än ett kol för att komma något så när i form. Kanske får jag delge mina framgångar alternativt vedermödor här på bloggen… Om inte annat så tas alla träningstips varmt emot närmaste tiden.