I dubbel bemärkelse börjar vi nu vänta på att vintern ska rasa – ut från våra tak och sluta rasa från himlen. Denna vinter går nog till historien som en av de mest snörika på länge. Skottararmen får definitivt göra rätt för sig och frisk luft får vi på kuppen.

Och även om det är med en suck jag konstaterar att det snöat, igen, när jag drar upp persiennen vissa morgnar, så är det så otroligt vackert. Speciellt de där riktigt kalla soliga dagarna när det fluffiga snötäcket gnistrar som miljoner diamanter överallt. Då vill jag ibland bara stanna tiden och njuta.

Solen börjar dessutom redan värma, och vi laddar för fina utedagar med skoter, pimpel och grillning.

Så det finns hopp. Och visst är det ju fantastiskt att få ha detta föränderliga liv, väder och klimat. Det finns nog en mening med att naturen styr oss till allt från aktivt uteliv som ibland kräver fysisk aktivitet, och ibland tvingar oss att bara sitta och kura i stugvärmen, landa och ladda om. God vårvinter på er där ute, och inne :-).