Ja, eller är det vinter? Denna märkliga vår/vinter håller Kung Bore sitt grepp längre än vad jag någonsin kan minnas under de 23 år jag har bott här uppe i Norrbotten. Som en sann inbiten norrbottning har jag under soliga dagar börjat höra mig själv säga: ”Det kommer ett bakslag”. Och det gjorde det!

Men skam den som ger sig, och som den ändå positiva själ jag är så kan jag ändå försöka övertyga mina barn om att det visst blir sommar snart. Alltmedan sonen glatt åker bob på den sista envisa snöranden där skoterspåret har gått nedför vår sluttande tomt ner mot Lule älv.

Och det går verkligen med raketfart. Inte bara boben, utan även våren, våra kalla nätter och aprilväder till trots. Där jag stod på näsan när jag råkade trampa utanför skoterspåret för bara en vecka sen, och sjönk till överarmen i snön när jag tog emot mig – där drog jag första tagen med krattan häromdagen.

Lite så kan jag tycka att livet ter sig också. Där du ena dagen trampar djupt och tungt kan det nästa ha öppnat sig nya möjligheter och du krattar breda maneger med nya friska tag.

Med den inställningen möter jag dagen, våren och den sommar som förhoppningsvis står där och stampar och väntar på att blomma ut. Nya spännande förfrågningar har ramlat in den senaste tiden samtidigt som trogna uppdragsgivare fortsätter att hålla mig med inspirerande jobb.

I år arbetar jag fram till midsommar med Nordskribenten innan jag växlar över till sambons företag Hide & see och assisterar med arbetet runt hans björnskådning under sommaren. Min roll är att se till att det finns hembakat bröd och fika, gott norrbottniskt nattsnacks, att det timrade gömslet är piffat och fint samt att hålla mig och barnen på roliga aktiviteter när pappsen ska sova ut mellan vakpassen med gäster från världens alla hörn. Förhoppningsvis ska vi hinna smita iväg en sväng till mina gamla hemtrakter i Småland och fiska lite kräftor också. Det blir sällan långsamt i detta liv :-).