Då jag började arbeta som frilansskribent i Norrbotten 1996 mötte jag en hel del höjda ögonbryn. Frilans? I… Svartlå? Idealet var en trendig takvåning i ett mediakollektiv i huvudstaden, Göteborg eller Malmö. Möjligen Luleås centrala delar om man nu nödvändigtvis skulle envisas med att bo så långt norrut. Men i en by i Norrbottens glesbygd! Hon är galen!
Jag må vara lite galen, men det har uppenbarligen gått vägen. Och många många gånger har jag tänkt på den chefredaktör som en gång sa lätt ironiskt ”Hur f-n kan du bo där? En journalist måste ju vara i händelsernas centrum!”. Kanske är det den frågan som har triggat rebellen i mig sedan dess och det kan jag tacka för idag.
Vad exakt som är händelsernas centrum är dock frågan. Sett ur vems perspektiv? För människan, läsaren och mottagaren av information anser jag att händelsernas centrum är där livet pågår, oavsett var detta befinner sig geografiskt. En bekant sa en gång efter att hennes barn vuxit upp och flyttat hemifrån och lämnat ett tomt hus efter sig, att allt det där man suckade över för att få ihop vardagen, det var nog livet.
Att fånga de där ögonblicken i vardagen. Vara centrum i sina egna händelser. Lyssna på barnens ”mamma, vet du vad…”, lyfta blicken från mobilen och vara närvarande! Mindfulness i vardagen kallas det visst. DET är händelsernas centrum, och det upphör jag aldrig att älska att fånga i mina texter och mellan raderna. Människor, tankar, inspiration, förebilder, hopp…
Dessutom är det faktiskt så herr chefredaktör (för ja, det var en äldre herre och jag var en yngre vikarie, som också fick frågan när jag hade tänkt skaffa barn när det blev tal om anställning), att delar av världens händelser numera utspelar sig just här, i vår glesa bygd. Senast i förrgår mötte jag Pete Nelson mellan tallarna i Harads. För alla som fascineras av timmer och trädhus är han lite av en ikon som programledare för Treehouse Masters på Discovery och Animal Planet. Nu utropade han sina ”woooooooow! Amaaaaaazing!!!” här, i Harads, på Treehotel i Norrbottens inland. I somras följde jag hur en känd designer och en Vougefotograf uttryckligen fick en ny syn på livet efter sitt besök här och i mötet med den samiska kulturen. I min mans turistföretag landar människor från olika delar av världen i ett lugn och blir otroligt personliga runt den sprakande brasan till mitt hembakade fika. Ni måste vara lyckliga här, sa en besökare en gång.
Händelsernas centrum. Ja.