Nu ska det bli på riktigt! I mitt huvud finns en mängd historier och idéer som jag länge har tänkt borde kunna bli mer än en tanke. Häromdagen fick jag i min hand Mikael Niemis bok Fallvatten. ”Öppna den!” uppmanade personen som jag fick den av. Jag öppnar, och där står det:

Budskapet träffade mig rakt i hjärtat. Vad väntar jag på? Men lite läskigt är det ju och Jante sitter såklart där och knackar mig på axeln. Vem är jag att tro att jag ska kunna skriva som Niemi, Läckberg eller Marklund? Men nää, fel, tänk om, jag ska inte skriva som dom. Jag ska skriva som jag, som Anna. Jag är otroligt glad och tacksam att jag har uppdrag och trogna återkommande uppdragsgivare och att jag har hållit mig rullande med mitt skrivande ända sen jag startade eget som 23-åring 1996. Men tanken på att även skriva det jag vill, bara jag, mina ord och mina fantasier, känns otroligt lockande och inspirerande. Har man en skrivande ådra behöver man nog den ventilen, och nu ska jag öppna den, min dammlucka där det samlats massor som vill ut.

Tack Mikael Niemi och tack Mikael Suorra som såg till att jag fick denna puff.

Dessutom är Niemis bok Fallvatten riktigt läsvärd och skänker en och annan  tankeställare över vilka krafter vi har här i vår älvdal, vilka krafter vi själva besitter och vad man skulle göra, ångra eller rädda om dammen brister.